Familjen Franklin

En blogg om livet i en familj med tre barn. Det är allt från barnens kloka funderingar och deras milstolpar i livet till vardagspusslet och spännande upplevelser. Bloggen startades framförallt för att mor- och farföräldrar skulle kunna känna sig närvarande i vår vardag fastän de geografiskt inte har möjlighet till det. Bilderna i bloggen får inte användas av andra utan min tillåtelse.

Pipp-upp

Kategori: Allmänt

William har ett favorittillbehör till maten, nämligen "Pipp-Upp"... När det blir mat som man kan ha det på blir han lycklig. Häromdagen såg han ut såhär då Patrik dukade fram då vi skulle äta korv:

Du gulliga lilla knasboll!

Pysseltips för innedagar

Kategori: Allmänt

För ett tag sedan tyckte vi att vissa av Williams tallrikar med bilder började bli lite ofräsha och i och med det minskade antalet tallrikar rejält. Istället för att köpa nya dyra tallrikar fixade vi till det själva. Resultatet:





William älskar sina nya tallrikar och det är både roligt och billigt att "tillverka". Nästa gång ni är på Ikea köper ni loss några 5 kronors tallrikar och sedan är det bara att gå till närmsta pysselbutik och införskaffa porslinsmålningspennor.
Lycka till!

Krabat

Kategori: Allmänt

De flesta av er vet redan detta, men det finns alltid personer som ännu inte hört:

När jag var i Thailand med Marika 2004 släcktes många liv. När vi var i Thailand i november-december 2009 tändes det dock ett liv. Vi kallar denna/e för Krabat. Krabat förväntas förgylla vår familj och värld i slutet av augusti.
Idag fick vi höra Krabats hjärtljud för första gången och det är sååååå mysigt. Det är först nu det är mer verkligt att det faktiskt är ett liv där i magen. För er som är nyfikna var hjärtljuden på 155.
Visst magen kom med raketfart denna gång och jag mådde pyton i början, så man förstår ju att något är på gång, men det är ändå mer påtagligt då man faktiskt får höra Krabat.

Jag vet inte om det stämmer men jag tror att jag till och med redan har känt den lill*. På mödrarådgivningen sa det att det är fullt möjligt, men jag är trots det osäker. Det kan lika bra vara någon prutt som gått vilse i en tarm... Det är ju så fjäderlätta rörelser nu i början.

Jag tror själv att jag är i v.14 nu men läkare Frankman tror att jag är i v. 16. Båda är möjliga. Om två veckor är det ultraljud så då får vi veta mer säkert.

Såhär stor är Krabat nu (v.14)


Inte så söt än, men trots det underbart.... =)

Härligt att få vara med om denna upplevelse en gång till.
William säger själv att han har en bebis i magen. När han ser att min mage är stor säger han att jag har "mat" i magen... Vem vet, kanske det är därför man har svullnat lite... =)

Dagen i bilder

Kategori: Allmänt

Idag har det varit -16 grader, snöfall och blåst. Inget väder som har kännts så lockande att gå ut i med andra ord. Vi har hunnit med massor idag på vår "innedag". Hela förmiddagen städade vi alla tre, William tycker det är så kul att få göra samma sak som vi. Sätter man en dammtrasa i handen på honom och ber honom hjälpa en så gör han det mer än gärna. Han har även skurat toaletten riktigt bra, och dammsugit. När tvätten skulle vikas var det dock roligare att springa runt med saker på huvudet och leka spöke vilket resulterade i att redan vikta saker fick vikas om, men vad gör det med en superfnittrig tvååring springande runt benen?

Min småkusin Magnus med dotter och far kom förbi på en blixtvisit på väg till färjan. Kul! Vi har inte setts på länge och Gisela hade blivit så stor.

Efter att William sovit tog Patrik fram sina manicklar som han hade när han var liten. William älskade dem och byggde halsband och "simmade" i dem... Det såg ut såhär efter att ha fått leka fritt ett tag:

Som sagt på förmiddagen städade vi... Men med en vilde i huset får man göra det flera gånger om dagen om man vill hålla det fint. Det är tur att han är så duktig på att hjälpa till att städa emellanåt.

William tycker det är sååå roligt när han får vara "skottkärra".

Efter detta trotsade vi vädret och gick för att handla. William ville inte gå in när vi kom hem igen utan skulle skotta, det är hans nya favoritsysselsättning.

William gillar sin röd-rosa overall som han har fått låna av Hannah. För det första har det varit Hannahs och för det andra är den rosa, William gillar den färgen.
(När William växte ur sin vinteroverall och vi skulle köpa en ny fanns det inte en enda i rätt storlek på denna ö, vi är såååå tacksamma för att ha fått låna denna då det visat sig att vi har en segare och kallare vinter än vanligt.)

Efter att ha avnjutit Tacomiddag (William likes!) bakade vi kalla-det-vad-du-vill-bollar. Det såg ut såhär:

Efter att William rört ihop röran (eller vad det heter? Deg, smet, röra... You get it!) så rullade jag bollar som jag tänkte att han kunde rulla i pärlsocker. Detta är första bollen...

Smaka lite...

För att fortsätta rulla "bollen" i socker... Det blev inte bättre fastän han fick fler försök och vi försökte förklara. Det kanske inte hjälpte att vi skrattade så vi tjöt både jag och Patrik...

                                                    ÖGONKAKAO

Nu sover vårt lilla troll sedan någon timme tillbaka och vi skall bara relaxa. Ha en mysig helg allihop!

Kramgo kille

Kategori: Allmänt

William är så himla kramig av sig nuförtiden. När man kommer hem kommer han springande och kastar sig runt halsen på en. Man känner sig sååå välkommen och det är så otroligt roligt att komma hem.
Han kan komma helt appropå och säga "kjam" och vill kramas. Han kramas med sina gosedjur, han kramas med hundar och katter i böcker och han kramas med kompisar.
Ikväll då han åt kvällsmål kom tog han paus och kom och kramades tre gånger i ätningen. Gullunge!
Så mycket kärlek en hans lilla kropp. Dagarna med dig är underbara.

Idag gratulerar vi Marika som blir 30 år! Grattis vännen!

Hjärtlig dag

Kategori: Allmänt

Igår var Hannah över och busade med William till hans stora glädje. På eftermiddagen var vi till Mariebad och plaskade runt. William har blivit ett riktigt vattendjur och simmar nu själv dit han vill, med puffar såklart men ändå.

Efter att Kjäll var här och var barnvakt skall William ofta ha på sig glasögon för att kunna läsa bok. Hans glasögon gör dock att han inte ser bättre om man säger så... Han sätter på sig dem och så säger han "Ser inte-ting"... Konstigt... Men det funkar tydligen att ha dem i pannan också.

Idag har det varit bakning på schemat. Vi handlade allt för att glädja våra smaklökar med fastlagsbullar/semlor i fredags. Eller åtminstone trodde vi det. När jag började titta igenom ingredienserna insåg jag att jag glömt att köpa jäst... Tur att våra bakkamrater hade hemma.
Melvin, Malin och Jussi dök upp och det yrde ingredienser över hela bordet. Melvin var inte så jätte intresserad av själva bakandet men gillade resultatet skarpt. För William var det precis tvärtom. Han blev ledsen varje gång bullarna skulle jäsa eller i ugnen för då fick han inte gegga mer. Däremot gillade han inte att äta dem.
Vi vuxna mumsade mer än gärna på dessa bullar, blev riktigt goda. Skriver i receptet längst ner.

William rör i smeten som snart skall bli deg. Förklädet han har på sig hade jag när jag var liten...

"Kladdig" sa William då han knådade degen.

I jäsningspausen passade grabbarna på att köra lite radiostyrd bil. William körde och Melvin fångade.

"Mmmmm" sa Melvin... "Usch" sa William...

Receptet:
Semlor ca 16 små eller 8 stora
Tid ca 2 timmar
Ingredienser:
2 dl mjölk
75 g smör eller margarin
25 g jäst
1 dl kesella
2 krm salt
5 msk socker
2/3 tsk stött kardemumma
ca 7,5 dl vetemjöl

uppvispat ägg till pensling
Fyllning: ca 100 g mandelmassa
vispgrädde
Florsokcer

Värm mjölken till fingeljummet (max 37 grader). Häll mjölk, smöret i klickar, smulad jäst, kesella, salt och socker och stött kardemumma i en skål och blanda. Arbeta in så mycket mjöl som behövs för att få en smidig, inte lltför stadig deg. Jäs degen övertäckt i ca 30 min.

Sätt ugnen på 225 grader.

Stjälp upp den jästa degeoch knåda den. Forma den till en längd och skär i jämnstora bitar som rullas till bullar.
Jäs bullarna på en plåt i ca 30 min. Pensla med uppvispat ägg. Grädda bullarna till fin färg, ca 11 minuter mitt i ugnen. Låt svalna och servera med fyllning och kärlek!

MUMSFILIBABBA!

En massa GRATTIS!

Kategori: Allmänt

Igår var vi på kalas till min lillebror Hannes, Williams idol. Hannes tycker att William är liiite jobbig ibland, han vill leka med allt Hannes har och pilla på alla hans saker och vill vara med honom hela tiden. Hannes vet inte riktigt hur han skall bete sig. Men igår verkade det släppa lite efter några timmar. De busade på och jagade varandra och gömde sig och skrattade. De verkar ha hittat lekar och sätt att umgås där åldersskillnaden på 5 år faktiskt inte spelar så stor roll. Hannes kanske också har förstått att William inte längre dreglar ner allt han tar i... =)


Ljusutblåsning. Tänk att han redan har 7 ljus på tårtan.

När man är på kalas får man smaka på många godsaker, även om man inte äter upp allt...

GRATTIS nummer två säger vi till Vincent och hans försäldrar som blivit storebror och föräldrar till en liten tjej idag! Vi är så glada för er skull och hoppas att ni alla mår bra. Längtar efter att få träffa er igen!


William säger så mycket saker man skrattar åt hela tiden och jag har många gånger tänkt att man borde skriva ner vad han säger, men det blir inte av och sedan glömmer man bort vad det var han sa.
I början av veckan ritade de snögubbar på fönstret på dagis och William ville självklart visa detta för Patrik då han hämtade honom på eftermiddagen. Han berättade att snögubben hade hatt, ögon, näsa och många navlar... Ha,ha! Ja, vad är det som säger att det svarta prickarna på magen är knappar?!? I Williams värld är det navlar. Rätt logiskt med tanke på att den inte har några kläder på sig. Gullunge!

Williams arm har fått må bra de sista dagarna, vilket är skönt. Nu vet ju både vi och dagispersonalen hur känslig han är. Det som nu kan orsaka en olycka igen är om någon inte tänker sig för eller om något barn vill busa och tar tag i hans hand eller arm och drar i den. Ju längre den får vara oskadd desto större chans att det inte händer igen efterson den har en chans att läka. Enligt den informaton jag dock läst in mig på så är detta åldersbetingat och växer bort vid 4-5 års åldern. Bara 2-3 år kvar med andra ord... Det är inte så stora problem, man lär sig leva med hur man skall klä av och på så att det inte händer. Huvudsaken han slipper ha ont så kan jag göra det hur krångligt som helst för mig själv.

Lägger in de sista layouterna från kursen för er som vill se:
  

Nu ser vi fram emot en helg med massa mys. Jag planerar att vi skall baka egna fastlagsbullar, får se om vi får till det. Det är ju så gott så månne inte... =)

Scrap och crap!

Kategori: Allmänt

SCRAP:
I helgen var jag på scrapbookingkurs. Vi fick en hel del "uppdrag" att utföra.Här följer mina alster:

Uppdrag:Dubbellayout med olika färger


Uppdrag: Lapptäcke

Uppdrag:Lapptäcke

Uppdrag: Använda stämpel i layouten. Jag gjorde mitt eget mönsterpapper (det gula)


(Av någon anledning går det inte att ladda upp bilderna under vettig tid, får komplettera inlägget en annan dag. Måste sova nu...)
CRAP:
I eftermiddags ringde de från dagis och meddelade att Williams armbåge var ur led igen. Denna gång hade det hänt när de tog av hon om overallen. Det vara bara att återvända till sjukhuset igen. Denna gång såg vi till att lkaren visade oss hur vi själva kan få den på rätt. Vet dock inte om jag vågar mig på att försöka själv. Vi skulle först inte få lämna sjukhuset före han började använda armen men då det gått en timme efter att den satts på plats och William fortfarande inte använde den trots alla möjliga mutor och distraktioner fick vi åka hem och så skulle läkaren ringa oss senare på kvällen. När vi kom hem fick han smärtstillande och en timme efter det började han använda den.
Stackars liten vad jobbigt han har då detta händer. Han verkar inte ha ont om armen inte används men han vägrar använda den då den är ur led och efter av rädsla för att det skall göra ont. Händer det igen inom en snar framtid skall han få genomgå en utredning och se vad det beror på och om något kan göras för att förhindra.
Jag håller tummarna föra tt vår lilla prins skall slippa denna smärta igen.

Tråkig fredag

Kategori: Allmänt

I fredags när jag lämnade William på dagis började han gråta när vi tog av honom vanten på höger hand. Jag förstod ingenting, men han sa att han hade ont i armen. Jag såg inget på armen och han rörde armen normalt så jag uteslöt att det var piglux igen(det han hade i Thailand). Jag berättade för dagisfröknarna om vad han sagt så att de skulle veta. Jag lämnade honom till en fröken och då började han gråta. Jag antog att det var för att han blev lämnad på dagis.
Efter ca 30 minuter ringde de från dagis och sa att de inte kunde klä på honom att han skrek då de försökte klä på honom ytterkläderna. Jag åkte då till dagis och hämtade honom. Väl hemma ringde jag till Barnrådgivningen och de slussade mig vidare till Hälsocentralen. De ansåg att jag skulle avvakta med att komma in eftersom han kunde röra armen och knipa med handen, han sa inte heller att det gjorde ont då man tog på hans arm utan endast då man bad honom vrida sin arm så att han hade handflatan uppåt. Han använde dock inte höger hand om man inte satte något i handen på honom. Och han ville inte använda den med kraft. Han kunde hålla i en penna men ville inte rita med den.

Eftersom det inte blev bättre under dagen åkte vi till hälsocentralen på jourtiden vid kl. 15.30 och fick komma in direkt. Läkaren konstaterade snabbt att det inte var något ben som kunde vara av och hon antog att inget heller var ur led eftersom han kunde röra armen. För att vara säker ville hon dock röntga honom. Patrik var med vid rönten och jag stod utanför och hade ont i hjärtat då han var ledsen då de skulle ta flera bilder. Jag känner mig så hjälplös då mitt barn är ledset och uppenbarligen har ont.
Läkaren meddelade efter att ha tittat på bilderna att inget verkade vara ur led och kunde inte förklara hans beteende. eventuellt var han rädd för att det skulle göra ont av någon anledning.
Hon sa att vi skulle ge honom smärtstillande tills han började använda armen och så skulle en röntgenläkare titta på plåtarna på måndag och höra av sig om något var konstigt.

Han använde inte armen under kvällen trots smärtstillande, men somnade bra på kvällen.
När han vaknade i morse var allt som bortblåst och han använde armen som vanligt igen. Märkligt! Undrar vad det berodde på.
Det jag läst på om piglux är att ju fler gånger man får det desto lättare är det att få igen. Troligtvis var det det som hände då han drog handen ur vanten men man kan ju inte vara säker. Det verkar konstigt om han skulle få det bara av att ta av sig en vante, men man kan ju inte vara säker.
Jag får så ont i hjärtat och blir så ledsen då mitt barn lider. Han var dock pigg och busig hela dagen igår fastän han inte använde sin högra hand och arm. Han kan använda sin vänstra nästan lika bra, så han löste alla situationer i alla fall.

Nu något annat. William har inte varit så intresserad av att hjälpa till i köket tidigare, men på senare tid har det blivit mer och mer. Det tycker vi självklart är roligt då middagen kan bli en familjeangelägenhet. Ikväll lagade vi pastasallad till middag och William var riktigt nöjd då han fick ösa allt i skålen och röra runt. Självklart provsmakades allt innan och efter att det sattes i skålen... =)


Lycklig kille med munnen full av tomat

William älskar att rita. Vi har flyttat hans ritbord ut i vardagsrummet så att han skall ha mer plats på golvet i sitt rum, vilket har lett till att han ritar mer än förut. Det han gillar bäst är att färglägga. Jag tycker han är riktigt duktig, visst han håller sig inte innanför linjerna, men han håller sig i på rätt ställe med omnejd om man säger så.

Koncentrerad kille som målar handtagen på ratten. Kolla in vänsterhanden, han använder hela kroppen för att få till det.
Han målade i ca 30 minuter isträck ikväll och kom emellanåt och visade och sa "mamma titta, fint". Så gulligt! När jag emellanåt skulle komma och rita med honom sa han "fälv", så det vara bara att låta honom rita ifred.

Nu sover vår prins skönt och vi skall slappa i soffan någon timme innan vi också kryper till kojs. Hoppas ni alla får en skön fortsatt helg!

Snötäckt Nässjö

Kategori: Allmänt

I tordags bar det av mot Småland och Nässjö. Resan dit var allt annat än trevlig. Det började med att det gungade på båten och både Patrik och William blev illamående. William spydde på golvet i lekrummet och därefter ytterligare tre gånger i spypåsar. Väl i bilen klarade han sig tills vi kom till Norrtälje, då spydde han igen. Kombinationen båt och bil är ingen hit för William, det har vi kunnat konstatera förut. På väg till Stockholm kom ytterligare en spya och väl i Stockholm fortsatte denna jobbiga företeelse. Ända till Linköping spydde han av och till och efter det somnade han utmattad stackaren. Bilresan tog 8 timmar istället för 5 som den vanligtvis tar. Vi tyckte sååå otroligt synd om vår lilla son. Inte en gång grät han eller gnällde för att han spydde. Han sa bara "bättje" efter att han spytt eller "inte bättje" om han mådde illa. Stackars liten.

Väl framme i Nässjö möttes vi av ett enormt snötäcke. Shit vad mycket snö det var där, och kallt!

På fredagen kom Mangan, Jenny och Linnéa också till Nässjö och grabbarna gick på grabbträff på kvällen. De var på Backyard Babies hemmaspelning och tydligen var det riktigt bra drag och stämning. Patrik kom lycklig hem med en signerad trumpinne som han fått kastad till sig av trummisen.

På lördagen var det meningen att alla Patriks ungdomsvänner med familjer skulle träffas och åka pulka, men temperaturen -20c gjorde att vi ändrade planerna och istället åkte hem till Palmqvists och åt fastlagsbullar. Mumsfilibabba! Så otroligt roligt att träffa nästan alla, det händer inte ofta.

På söndagen bar det återigen av mot norr och hem till Åland efter en mycket lyckad helg med god mat, härligt umgänge och en massa skratt.
Tack och lov spydde inte William en enda gång på vägen hem, kanske tack vare åksjukebanden vi införskaffat på Apoteket, eller att han till stor del satt i baksätet och åkte framåtvänd.


Snötäcket på fågelbordet visar hur enormt mycket snö det var i Nässjö. Det fanns fortfarande mat till fåglarna kvar så det är inte ett opåfyllt fågelbord ifall ni undrar.

William fick smaka sin första fastlagsbulle, han gillade allt utom grädden och mandelmassan... =)

När William inte tänker på vad han gör sitter han ofta och vickar på tårna, och jag tycker att det är såå sött. Det kan till exempel se ut så här när han sitter i fåtöljen och äter äpple till mellis: