Familjen Franklin

En blogg om livet i en familj med tre barn. Det är allt från barnens kloka funderingar och deras milstolpar i livet till vardagspusslet och spännande upplevelser. Bloggen startades framförallt för att mor- och farföräldrar skulle kunna känna sig närvarande i vår vardag fastän de geografiskt inte har möjlighet till det. Bilderna i bloggen får inte användas av andra utan min tillåtelse.

Lillajul

Kategori:

Idag är det lillajul och barnen har fått en försmak på julafton med några små julklappar av tomtenissarna. Eller hur var det nu med det där? William har sagt i flera veckor att han inte tror på tomtenissar och att han vet att tomten är en vuxen som klätt ut sig. Jag har varken bekräftat eller förnekat. I morse då han öppnade sitt paket blev han superglad och utbrast "om man får sånt här om man tror på tomtenissar så tror jag på dem!" ;)
Flera gånger under dagen idag har han sagt "visst är det ni som satte paketet under granen?" Och "tack mamma för den jättebra julklappen" och annat för att kolla om han hade rätt. Jag vet inte om han vill tro och att jag därför inte borde svara att han har rätt, eller om han vill veta hur det verkligen är. Jag svarar därför med att jag är glad att han tycker om det han fått och att jag gärna vill höra hur han tänker. Jag vill ju inte göra honom besviken.
Hur det än ligger till finns det ingen Nisse jag har närmare hjärtat än denna:


Dansskola

Kategori:

Bianca och Asta tycker om att dansa. Därför fick de börja på dansskola för 3-4-åringar igår. De gillade det skarpt. De första 7 minuterna. Det var för avancerat. Det var inte roligt när det var så mycket koordination och så lite fri dans. Det innebar att Bianca och Asta slutade på dansskola igår. Men de var grymt söta medan det pågick.


Efter de 7 minuterna blev det för svårt...
Sötisar. 
De blev trots det ledsna när vi sa att vi inte skulle fortsätta. Nu har vi lovat tjejerna dansskola hemma istället. Vi hoppas det är roligt 10 minuter då. 😉

Välja sina strider...

Kategori:

I morse såg vår treåring ut såhär när vi åkte till dagis:
1. Treåring begär macka med till dagis (som mamma och pappa brukar ha till jobbet). -nemas problemas.
2. Treåring går ut på trappan och utbrister:"Det är kolsvart ute! Jag ser ingenting! Jag vill ha mina solglasögon." 
Jag förklarar orsaken till namnet SOLglasögon. 
Treåring blir arg. 
Ok glasögon på. 
Treåring nöjd. 
Cykla till dagis. 
Alla nöjda.

Livet med en treåring

Kategori:

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10...... Med en treåring i huset får man räkna många gånger om dagen. Speciellt på morgonen. Då handlar det framförallt om kläderna. Antalet dagar hon klär på sig det vi plockat fram utan att protestera går att räkna på ena handens fingrar. I morse gav jag upp efter totalvägran på tre olika klädkombinationer. Jag orkade inte. Jag lämnade henne på dagis i leggings och linne, och mera kläder i facket... 

Hon kan allt själv, hon vägrar ta emot hjälp och hon blir fruktansvärt arg om det inte går som hon tänkt. Det stampas i golvet och skriks av frustration. 
Det jobbigaste är att hon inte ger sig. Förra veckan hade det tagit henne 45 minuter att klä på sig ytterkläderna på dagis, men dagispersonalen fick inte hjälpa. När de försökte tog hon av sig allt och började om... Utmanande...

Som ni förstår är det rätt tålamodsprövande och tidskrävande med denna ständiga kamp. Hon vet vilka regler som gäller, men väljer ibland att göra tvärt emot. Det sägs att gränssättning är viktigt, och vi kämpar på. Men vi väljer våra strider. Vissa kamper är inte så viktiga att "vinna", och jag tycker det är lika viktigt att lära sig att respektera varandra. Då måste vi också respektera hennes tankar och känslor.

Det är dock inte bara negativt att ha en vilja av stål. Man lär sig saker också. Hon torkar sig själv sedan 3 månader tillbaka, hon duschar och tvättar håret själv (behöver hjälp med att skölja det sista), hon klär på sig alla kläder själv och hon skär sin egen mat. 
En alldeles ljuvlig liten tjej med mycket vilja och humör. Jag ska dock inte sticka under stol med att jag är glad att jag vet att när vi närmar oss fyraårsdagen finns färdigheterna kvar, men humöret har troligtvis blivit en aning mildare...


Snö!

Kategori:

Plötsligt dalade de ner från himlen; snöflingorna. Det kom inte mycket, men barnen var överlyckliga. William har nog aldrig klätt på sig snabbare...


Nu hoppas vi på att det kommer mer. Det skulle vara mysigt med snö på lillajul (lördag).

Finurliga tjejer

Kategori:

Bianca var och lekte med Smilla i lördags. De ville vara ifred och stängde därför dörren till Smillas rum. När två treåringar vill vara ifred kan man antingen tro att de vill viska hemlisar och leka ostört, eller så kan man fundera på om de har något fuffens för sig. Tjejernas pappor trodde det första, men i efterhand kan vi konstatera att alternativ två hade varit ett bättre sätt att tänka.
När tjejerna lekt färdigt hade de båda nämligen lite mindre hår på huvudet än då de började leka...
De hade lekt frisör med en leksakssax i plast. Eftersom den inte var vass nog att klippa av håret så slet de tydligen av håret. "Mamma, det gjorde inte ens ont" sa Bianca när jag frågade hur det gått till. 
Bianca fick en halv lugg.

Och Smilla fick en fin "Stig Helmer".

Busfrön!
Nåja, håret växer ut och det är länge tills mösstiden är över... ;)

(Bianca ser så skyldig ut på bilderna. Hon var bara besviken på att hon inte har lika långt hår längre. Vi har förklarat för henne att det inte gör något att det hände, men att det i fortsättningen bara är vuxna som får klippa håret... Vi får se om det håller. För Smilla var detta andra gången det hände. Det verkar vara väldigt spännande det där att vara frisör...)

♥ Kärlek ♥

Kategori:

Nästa sommar händer det. Inbjudningskorten borde ha börjat komma fram till alla nu. Vi har valt att dela vår dag med dem som står oss närmast och som vi känner är en del av vårt liv även i vardagen. Vi kommer att bli ett underbart fantastiskt gäng. Ni är viktga för oss.
Barnen är glada och säger att "Vi skall gifta oss", alltså hela familjen. Till viss del kanske man kan se det så, för de är ju en del av vår kärlek. Gullisar.
 
Inbjudan blev precis så som jag ville. Den är lite typiskt"Linda". Lite pyssel och lite fotografering.
Delar med mig av inbjudan:
 
Ja, vi ska gifta oss på golfbanan. Vi ville göra det personligt och att det skulle kännas som "Vi". Då jag är uppvuxen på Åland och alla som känner Patrik vet att han, så gott som, är uppvuxen på en golfbana, blev kombinationen en golfbana på Åland. Ålands Golfklubb tyckte glädjande nog att det var en fantastisk idé och tog emot oss med öppna armar. Det blir vackert med vattnet och slottet i bakgrunden.
Vi ser så otroligt mycket fram emot den här dagen. Nu väntar 8 månader av rolig planering innan jag får stå där och säga "Ja" till den man jag är så glad att jag får dela mitt liv med.
Snart skall burkarna skramla på riktigt...

Önskelistor

Kategori:

Det är bara sex veckor kvar till jul... Hänger inte med. Barnen hänger dock med och har börjat berätta vad de önskar sig. Tänkte delge för er som undrat om önskelistan.

William:

1.William vill allra helst ha Lego. I alla former förutom Lego friends.
2.Han vill därefter helst ha pengar så han kan köpa en ny säng (120cm). 
3.som nummer tre kommer nog golfklubbor. (Vänsterspelare)
4. Och tejp. Han fortsätter med sin tejpboll...
5. Prenumeration på någon tidning.
6. Utöver detta funkar det mesta som är "läskigt", kulor, kläder (strl. 116/122), upplevelser m.m. 

Bianca:
1. Barbie. Hon är helt inne på det nu. Helst ska det vara en som har en bebis.. Surprise...
2. Skridskor. Gärna sådana som man kan ändra storleken på. Hon har nu storlek 26.
3. Hästar. My little pony, barbiehästar och liknande.
4. Ett fluffigt täcke i vanlig storlek. Dock inte dun pga Patriks allergi.
5. Kläder går ALLTID hem hos Bianca (strl.104).
6. prenumeration på någon tidning, pussel, "krimskrams"(typ hårspännen, smycken, läppglans...)

Lite tips och idéer för er som hjälper tomten...

Halloween

Kategori:

I år var första året barnen fick knacka dörr på halloween. Jag gillar inte riktigt det där "godistiggeriet". William börjar dock bli så stor att det är svårt att säga nej. Det dök dock upp en variant av "bus eller godis" på Patriks jobb som kändes ok. Flera föräldrar på Patriks jobb samlades och gick tillsammans med sina utklädda barn. De gick sedan till förbestämda hus där det på förhand lämnats godis som husägarna kunde ge barnen. 

William hade din mask han fick då Patrik var i USA och Bianca var drake. Det var dock lika roligt att klä ut sig. Då fick dock drakdräkten ligga i lådan igen. 
Utklädda barn fick en Halloweenmuffins i gallerian. Det gillades...

Och ja, de delade. Och ja, det blev trots det muffins över...

Förklaringar om livet

Kategori:

William och Bianca är inne i en period som är väldigt behaglig för tillfället. Visst bråkar de och gör tokigheter, men mestadels är de väldigt gulliga mot varandra just nu.
William är dessutom inne i en period då han lägger ihop ett och ett och förstår orsak och verkan. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Han frågar mycket och ber oss förklara sådant han inte förstår. Han förklarar även för Bianca om det är så att hon inte förstår. Tänkte delge två tillfällen då jag råkat höra vad han berättat för henne.
 
1. Vi har upprepade gånger förklarat för Bianca att man inte behöver använda 30 rutor papper då man skall torka sig efter att ha varit på toa. Detta har tydligen fastnat hos William eftersom följande utspelade sig i bilen förra veckan: Vi åker förbi ett sågverk med massor av sågspån.
William: Bianca ser du allt sågspån där?
Bianca: Ja.
William: Vet du, papper är gjort av trä. Hela den där stora högen sågspån räcker till sjutton toarullar. Om man slösar massor av papper i onödan så måste man såga ner mer träd. Det är träden som gör att vi kan andas. Hugger vi ner alla träd kan vi inte andas mer. Så du ska inte ta onödigt mycket papper, för du vill väl kunna andas? Annars dör man.
Bianca: (Sitter tyst en stund). Mamma, kan jag dö om jag tar mycket papper då jag kissat?
 
Ha,ha,ha! Han har ju rätt i grundtanken, men det blev nog lite fel i alla fall...
 
2. Bianca ville visa sin kärlek och säger: "Alla som älskar William räcker upp en hand" varpå hon räcker upp sin hand. William räcker också upp sin hand och Bianca säger då: "Men William, du kan inte räcka upp handen då jag säger så".
William: Bianca, det är viktigt att älska sig själv. Man mår bättre då.
 
Han har så rätt! Jag blir så glad att han säger så och dessutom försöker förmedla det vidare till sin lillasyster.
 
Här sitter de och filosoferar. Bianca tröstar William när han var ledsen/sur/besviken.