Familjen Franklin

En blogg om livet i en familj med tre barn. Det är allt från barnens kloka funderingar och deras milstolpar i livet till vardagspusslet och spännande upplevelser. Bloggen startades framförallt för att mor- och farföräldrar skulle kunna känna sig närvarande i vår vardag fastän de geografiskt inte har möjlighet till det. Bilderna i bloggen får inte användas av andra utan min tillåtelse.

Änglahår

Kategori:

Bianca brukar ibland komma och säga att hon vill ha "änglahår". Hon vill då att man skall fläta hennes blöta hår på kvällen så håret blir alldeles vågigt dagen efter. Hon tycker själv att hon är sååå fin dagen efter. För henne är änglahår speciellt och vissa dagar är speciella dagar. Så var det den här dagen:
Låt inte änglahåret lura er. Ni som har treåringar vet att små änglar i den åldern är världsmästare på att testa tålamodet hos omgivningen. Det är mycket frustration mellan varven, men lika mycket kärlek och omtanke. En känsloladdad ålder, både för henne själv och för oss som familj. Det är alldeles fantastiskt frustrerande och alldeles frustrerande fantastiskt.

Hisnande

Kategori:

Barnen gillar fart. Gärna på lite högre höjd. Biancas gudfar Mats, alias Mast, har en längd som passar perfekt för att kunna ge fjärilar i magen.
Då vi hade picknick för några veckor sedan kom Jill och Mats förbi en sväng. Då blev det lite snurr med effekt... Mera, mera ropade Bianca...
Fröken galen som mitt under snurren tydligen kände att det var läge att ta en tugga av sin Digestive...
 
 

Tråkigt?

Kategori:

Barnen är hemma hos mormor och bonusmorfar Kjäll. Jag fick bilder skickade till mig därifrån. De verkar ha jättetråkigt där. Verkligen.



Picknick

Kategori:

Igår satt vi just här och hade lunchpicknick. Alltså där till vänster, i det gula lövhavet. Det var inte fel. Det var alldeles rätt faktiskt.


Ombytta roller

Kategori:

Idag var William och Patrik och fiskade. Jag och Bianca tog kameran med oss i det fantastiska vädret. Jag fick ta kort på henne under förutsättning att hon fick ta kort på mig. Fare.
Liten tjej, stor kamera.

Julleloppet

Kategori:

Igår sprang barnen Julleloppet. Julleloppet är barnvarianten (1,4 km) på Kanonloppet (19km).
William sprang loppet på 10 minuter och 30 sekunder. Inte illa! Duktig kille!

Bianca tog det lite lugnare. Hon höll kompisen Maia i handen hela loppet. De supportade varandra och orkade springa 2/3 av loppet (de vilade benen i vagnen en stund på mitten). 
Alla barn var nöjda med medalj, bulle och ballong då de kom i mål.





Sur

Kategori:

Bianca har humör. De flesta av er vet det. De är starka känslor men oftast rätt kortvariga, speciellt de mindre endorfingivande känslorna såsom surhet. När hon blir sur stampar hon i golvet, springer iväg med stampande steg och sedan ser det ut såhär:
Låst dörr och så håller hon i handtaget så vi inte ska kunna komma in. Efter ca fem minuter brukar hon komma ut och vilja kramas. Då har tydligen önskan om att vara ifred en stund förvandlats till  känslan av oönskad ensamhet. Det är tur att man kan ändra sig...

Ballongminnen

Kategori:

Ballongspelet var mitt favoritspel när jag var runt 3-4 år. Jag kommer fortfarande ihåg det och minns till och med att jag helst ville ha den gröna plattan. Mormor har nu sett till att detta barndomsminne kan befästas hos fler. 

Textilpennor

Kategori:

Jag och William pysslade lite idag. 
I julas fick William en tröja och textilpennor av sin kompis Melvin. Dessa har tyvärr blivit liggande tills idag. 
Vi började med att leta ett motiv på paddan som han ville ha på tröjan och sedan satte vi igång att måla av. Lego Chima är rätt populärt här hemma, så valet av motiv var inte så svårt.
Nu har vi en nöjd kille här hemma. 
Det tog ca 15 minuter och var lättare än vi trodde. Lite missar blev det på vägen, men vi är nöjda med resultatet för att vara första gången.

Viktigast?

Kategori:

Jag: Nu när du är iväg och leker med en kompis William så ska jag städa lite så inte pappa får dåndimpen då han kommer hem och att det är så oredigt.
William: Mamma, du behöver inte städa. När pappa kommer hem kommer han ändå bara se oss och vara så glad att han får träffa oss efter så lång tid. Han kommer inte se om det är oredigt.

Jag blir då glad att han känner så. Att han vet att han är viktigast. Så nu är frågan; städa eller mysa med Bianca? 
Lätt val.